Frilansjournalist och statsvetare

Hela familjens Rio

Det är dags att döda ryktet om livsfarliga Rio de Janeiro. Här kan du njuta av en metropol med småstadslunk, vackra stränder och en tropisk djungel mitt i stan.

Text och foto: Kajsa Skarsgård

Lugnet är det första som överraskar i storstaden Rio. Kanske är det en naturlig stämning på en plats där det alltid är nära till stranden. Men ibland undrar jag var alla sju miljoner invånare håller hus. Till och med den luftkonditionerade tunnelbanan känns rymlig.
I rusningstid är det i alla fall packat på vägarna. Liksom på stranden en söndag. Då lyser Ipanema, den mest populära stranden, röd av alla parasoll.
Jag slår mig ned vid ett par från São Paolo. Till skillnad från de flesta på stranden har paret med sitt eget strandkit med parasoll, stolar och kylväska.
Det dröjer inte länge förrän de bjuder på öl och äpple. När jag går för att svalka mig är det hos dem jag lämnar min väska med pengar och kamera.

Rio lever inte längre upp till sitt rykte som en väldigt farlig stad. Peter Geisler från Örebro har genom jobbet besökt Brasilien sedan 1986. Han vittnar om förändringen som skett i Rios centrala och turistiga delar.
– Förr fick man vara sin egen säkerhetsvakt, men i dag är det inte alls på samma sätt.
Han ser numera mest till att inte låta smycken skina lika tydligt som faktumet att han är turist. På kvällarna tar han taxi hem även om det lockar att promenera i den tropiska natten.
Jag träffar Peter Geisler en kväll när han äter middag på en av Rios mest populära uteställen, Rio Scenarium. Där möts yngre och äldre, turister och Riobor för att äta och dansa genom natten till samba, bossa nova och forró. Väggarna i trevåningspalatset är fyllda av antikviteter och är ett museum i sig.

Peter Geislers son, svärdotter och 8-åriga barnbarn har just åkt hem för kvällen. Kvar är hustrun Titti Geisler och hennes syster Agneta Tjärnström.
Alla är de överens om att Rio är en stad för alla åldrar, även barn.
– Brassar älskar barn och det finns massor av saker att göra. Det här är inte en vanlig storstad eftersom stranden ligger mitt i stan, säger Titti Geisler.
Rio har inte bara en kust med stränder för alla smaker, den berömda Jesusstatyn och ett vibrerande nattliv. Rio har även världens största urbana regnskog. De familjer som inte åker till stranden på helgen gör gärna en utflykt till stans nationalpark och svalkar sig i vattenfallen där.

Familjen Geisler-Tjärnström har rest utomlands ihop tidigare och ett av huvudmålen brukar vara att äta gott. Rio är inte känt för sitt eget kök, men mat från övriga Brasilien och världen finns såklart också i denna storstad.
Den mest traditionella brasilianska maträtten är feijoada, en gryta med svarta bönor och kött. För köttälskare är det ett måste att besöka en churrascaria med rodízio. Där cirkulerar servitörer kring borden, ständigt redo att skära upp nya skivor med grillat kött tills du signalerar stopp med en röd bricka.
Peter Geislers bästa middagstips i Rio är restaurangen Aprazível. Familjen åt där dagen innan och alla är lyriska. Både över den kreativa användningen av brasilianska råvaror och över platsen.
Restaurangen ligger högt uppe i stadsdelen Santa Teresa. På den lummiga utegården med vy över staden finns kojor med findukade bord i träden.
– Det var som att titta ut över Rio och vara Tarzan och Hemingway på samma gång, säger Peter Geisler.

Portugiserna som på 1500-talet grundade Rio de Janeiro valde inte ett lätt landskap att bygga en stad på. Men de valde en av de vackraste scenerna att leva i. Det kuperade landskapet skjuter upp mitt i staden och djungeln insisterar fortfarande på sin plats bredvid asfalten.
Santa Teresa är det mest pittoreska området på Rios kullar. På slingrande kullerstensgator ligger färgglada koloniala hus. Nergångna herrgårdshus, slottsliknande palats och konstnärsateljéer trängs med grönskan.
Runt om Santa Teresa och på de andra kullarna i staden har de fattigare områdena, favelorna, växt fram. Där finns också de vackraste vyerna över staden.
Tidigare styrde olika knarksyndikat favelorna. Sedan några år tillbaka har polisen med krigsliknande metoder tagit tillbaka ett hundratal av de favelor som är grannar med de mest rika och turistiga områdena. Rio satsar nämligen hårt på att putsa den bild av staden som kommer att synas när Brasilien är värd för fotbolls-VM 2014 och för OS 2016.
Detta har skapat en ny slags turistindustri: favela-tours. Eller yuppie-tours, om man frågar de favelabor som är kritiska till stora grupper med turister som går och fotar i gränderna som om de vore på zoo.
Jag blir rekommenderad en mer socialt medveten guide, Joel Junior från Live Rio Tourism. Han tar med mig när stockholmaren Greta Grandin och hennes dotter Kristina Grandin ska besöka Rios största favela, Rocinha.
– Jag var tveksam till detta först, men Kristina övertalade mig om att göra det i studiesyfte, säger Greta Grandin.
I bilen på vägen dit berättar Joel Junior om fattiga Riobor som under 1900-talet trängdes upp på kullarna från stadens mer lättbeboeliga platta områden. Han berättar om den forna diktaturens politiska fångar som i mötet med andra fångar skapade de första brottssyndikaten och i statens frånvaro även favelornas parallellstyre.
På väg till Rocinha åker vi genom det rika grannområdet Gavea. Där är murarna höga och privatvakterna många. De boende var inte enbart positiva när polisen skulle ta över favelan intill.
– Tidigare var det här det säkraste området i stan eftersom knarksyndikaten ser till att skydda sina affärer och inte låter någon dra till sig polisen. Nu vet inte de boende hur säker gatan är längre, säger Joel Junior som själv har växt upp i en favela.

Vid ingången till Rocinha vakar en beväpnad militärpolis. I övrigt pågår en vardag som alla andra. Barn är på väg till skolan, motorcykeltaxis kör förbi med Rocinhabor som inte orkar bära matkassarna den branta vägen hem, en frukthandlare rättar till sina bananer för att locka kunder. Från en familjs tak får vi njuta ännu en vy över Rio och tackar med några slantar.
I en av de smala huvudgränderna ligger små affärer tätt på rad. En kötthandlare, en frisör, en skomakare, en kiosk, ett lunchställe. Byggarbetare kör cement på en skottkärra till ett hus längre bort och får knappt plats när en grupp på ett 20-tal turister möter dem. Några unga killar plockar fram plastburkar och gör en sambakonsert för att ta vara på affärsmöjligheten.
Den lokala konstnären Mery Silva säljer souvenirer och välkomnar den ökande turismen till Rocinha.
– Det är bra att människor kommer hit och får en annan bild av favelan än den som omvärlden annars ger, säger hon.
En ny, mer komplex och positiv bild av favelor är just vad Greta och Kristina Grandin tar med sig från Rocinha.
– Min bild var att det var fattigt, äckligt och farligt, men det är väldigt fint i Rocinha och vackert byggt. Det känns familjärt här, säger Kristina Grandin.
Det är början på semestern för Grandinarna och förutom favela-besöket har de varit på stranden och haft en hel dags båtutflykt längs kusten.
– Rio är över förväntan! säger Greta Grandin.


Tips!

  • Rio är fullt av höjder värda att besöka. Till Jesusstatyn går ett vackert tåg och till Sockertoppen en linbana, men promenera sedan ner så passar du på att njuta av den atlantiska regnskogen också.
  • Även om du inte är i Rio under karnevalen kan du få en glimt av den genom att besöka någon av stadens sambaskolor.
  • Rio-området har massor av stränder med olika karaktär så gör dagsutflykter och hitta din egen favorit.
  • Det är ingen brist på bra livemusik i Rio. Hör dig för på plats vad som sker på krogar och torg just den tiden du är där.

Kenji Yoshikawa’s quest for answers

The permafrost scientist, Kenji Yoshikawa, has walked, sailed and snowmobiled to places where few people have been. Now he is raising reindeer in Alaska, hoping they will take him across the Arctic.

Japanese bladesmithing crossing borders

Lacking other heirs, the 16th generation Yoshimoto bladesmith passed on the lineage to his Canadian apprentice, Murray Carter, who successfully has created an international interest for his unique knives.