Frilansjournalist och statsvetare

Försvunna studenter får Mexiko på fötter

Kriget mot knarket har förts ut på gatan, medan kartellerna har tagit sig djupare in i maktens korridorer. När 43 lärarstudenter försvann i höstas var det droppen som fick fackförbunden och mexikanerna att enas för förändring.

Text och foto: Kajsa Skarsgård

På sjätte våningen i telekomarbetarnas förbundsbyggnad har fackliga och sociala organisationer samlats under namnet Frente Amplio Social, FAS – Bred social front.
Högst upp på agendan står frågan om vad som ska göras härnäst i fallet med de 43 försvunna lärarstudenterna. En annan punkt på dagordningen handlar om att ta fram förslag till ändringar i Mexikos konstitution.
Drivande för att skapa FAS ett par år tidigare var fackförbundet Stunam. Det organiserar 20 000 anställda, varav 5 000 akademiker, på ett av landets främsta universitet, Universidad Nacional Autónoma de México, Unam. FAS kom till som en reaktion på en lag som enligt förbundet ”begravde arbetarnas rättigheter”, men paraplyorganisationen agerar brett på Mexikos ekonomiska, politiska och sociala kris.
Stunams chef för yttre relationer, Carlos Galindo, smiter ut från mötet för prata med Universitetsläraren.
– Landets sociala sönderfall speglas i de senaste händelserna med de försvunna lärarstudenterna, säger han.

Studenterna är så kallade normalistas, från normalskolorna som inrättades efter den mexikanska revolutionen 1917 för att nå ut med utbildning till folket. Med filosofen och pedagogen John Dewey som förebild skulle stads- och bybor utbildas inte bara till lärare, utan också till lokala ledare för social förändring.
Konceptet kom att lyckas lite för bra i statspartiet PRI:s ögon eftersom normalskolorna blev plantskolor för oppositionella. På 1970-talet började staten slå ner mot studentledare för deras band till radikala rörelser och gerillor.
Sedan dess har många skolor stängts med olika argument, men några har genom hård kamp kunnat fortsätta. En av dem är normalskolan i Ayotzinapa i delstaten Guerrero. På det internatet utbildar sig runt 500 unga män från den fattiga landsbygden till låg- och mellanstadielärare. Flera av 1900-talets viktiga ledare för sociala rörelser och gerillor har gått där.

Den 26 september förra året stal skolans studenter bussar i grannstaden Iguala. De skulle ”låna” dem för att ta sig till Mexico City och årsdagen av Tlatelolco-massakern 1968 då hundratals protesterande studenter sköts ner av militären. Men på kvällen blev de stulna bussarna stoppade av den lokala polisen. En student sköts ihjäl, några skadades och en stor grupp arresterades och fördes bort.
Ytterligare en buss, med både studenter och lärare, åkte till platsen för att hjälpa dem som var kvar och prata med media. De och en buss med ett fotbollslag som bara råkade köra genom området blev också beskjutna. Totalt dödades sex personer den kvällen och över 20 skadades.
Dagen efter var de 43 som arresterats försvunna. Riksåklagaren fann snart att kommunala polismän lämnat över studenterna till drogkartellen Guerreros Unidos.
Igualas borgmästare och hans fru flydde staden, men kunde efter en dryg månad gripas, anklagade för att ha beordrat attackerna på lärarstudenterna. Den federala polisen har hittat flera massgravar i sökandet efter dem – men där låg andra mördade människor.

Det är alltså den här makabra historien, toppen av ett mexikanskt isberg, som fackförbundet Stunam och andra organisationer har samlats för att agera mot.
– Vi planerar att göra manifestationer tillsammans för att visa regeringen att missnöjet växer. Vi kräver att de ansvariga ställs till svars och att studenterna hittas vid liv, säger Carlos Galindo.
Det ökade missnöjet har inte bara synts i antalet stora demonstrationer. Det har spillt över till politisering och solidaritetshandlingar även i andra frågor. Som när ingenjörsstudenterna vid lärosätet Politécnico till folks förvåning gick ut i strejk mot försämrade studieplaner, och rivaluniversitet Unam snabbt stod bredvid dem på gatorna.
Människor vittnar också om att även den vanlige mexikanen fått nog. Att den fattige visserligen fortsätter att ta emot brödetmen inte längre accepterar skådespelet.
Vad är då fackförbundens roll i det krisande Mexiko?
Att ifrågasätta den ekonomiska, politiska och sociala modell – nyliberalismen – som sedan 30 år har tvingats på landet och inte minst arbetarna, säger Carlos Galindo.
”Så långt ifrån gud, och så nära USA.” Det är ett gammalt mexikanskt uttryck som fått ytterligare en innebörd i och med den stora efterfrågan på droger i USA.
– Regeringens modell erbjuder inga möjligheter till utveckling för ungdomarna, den erbjuder bara konkurrens och ojämlikhet. De kriminella organisationerna erbjuder i sin tur snabba pengar, säger Carlos Galindo.

Alla nyheter om mord, försvinnanden och korruption till trots, pågår också ett vardagsliv. Några kvarter från FAS möte sitter kostymklädda män på en bänk och käkar lunch. Studenter dricker öl i solen på en uteservering. Några av alla de miljoner mexikaner utan anställning eller skola går runt och säljer vad de kan för att tjäna några hederliga pesos.
Precis som för många systerförbund är Stunams egna utmaningar den höga andelen osäkra anställningar (70 procent bland akademikerna) och de få karriärvägarna. Våldet i Mexiko slår mot hela samhället och mot enskilda, men inte direkt mot Stunam, berättar Carlos Galindo. Stunam är visserligen landets största universitetsfack på landets mest politiskt högröstade lärosäte, men det har också sin bas i Mexico City där makten inte är lika infiltrerad av kartellerna som i vissa andra delstater.
Säkerhetskollapsen och straffriheten i Mexiko angår ändå alla, och hela världen.
Så vad kan fackförbund i andra länder göra?
– Hålla sig välinformerade och inte tro på allt vår regering säger. Sätta press på sina regeringar och de multinationella institutionerna så att de i sin tur sätter press på den mexikanska regeringen, säger Carlos Galindo och skyndar tillbaka till mötet om kampen för Mexikos framtid.


VAD HAR HÄNT MED STUDENTERNA?

Den 27 januari förklarade riksåklagaren att utredningen visar att den kommunala polisen lämnade över de 43 studenterna till kartellen Guerreros Unidos som körde dem till Igualas soptipp. De som inte redan var döda sköts i huvudet. Kropparna brändes och askan dumpades i en flod. Detta enligt vittnesmål från flera av de inblandade.
En mängd benrester ska ha hittats både på soptippen och i floden, men de har bränts i så höga temperaturer att bara ett DNA-spår har kunnat säkras. Det tillhörde en av de försvunna studenterna. Även andra spår på soptippen sägs stödja vittnesmålen.
Enligt riksåklagaren var Igualas borgmästare och hans fru hjärnorna bakom brottet och har styrt staden tillsammans med drogkartellen. De är anhållna, liksom ledaren för Guerreros Unidos och flera underhuggare.
Studenternas föräldrar, med stöd av delar av civilsamhället, menar att riksåklagaren snabbt vill avsluta fallet, glömma och gå vidare. De köper inte teorin om att studenterna dödats på soptippen och misstänker att även militären varit inblandad. Föräldrarna försöker få internationella människorättsorgan att engagera sig i fallet.

Publicerad i Universitetsläraren, februari 2015.

Kenji Yoshikawa’s quest for answers

The permafrost scientist, Kenji Yoshikawa, has walked, sailed and snowmobiled to places where few people have been. Now he is raising reindeer in Alaska, hoping they will take him across the Arctic.

Japanese bladesmithing crossing borders

Lacking other heirs, the 16th generation Yoshimoto bladesmith passed on the lineage to his Canadian apprentice, Murray Carter, who successfully has created an international interest for his unique knives.