Frilansjournalist och statsvetare

Flyktingfamiljerna blir byns räddning

En trebarnsfamilj flyr krigets Syrien. En svensk by kämpar mot avfolkning. Tillsammans har de börjat skapa en framtid på södra Öland.

Text: Kajsa Skarsgård     Foto: Stina Rosén

När Eva Hansson Törngren stiger in genom dörren kommer Ahmad, Alma och Rayan springande för att krama henne.
– Mamma Eva, säger barnens pappa Oussamah Abuo Habib uppskattande.

Att Eva skulle bli som en extrafarmor i familjen Abuo Habib-Zahran visste de inte när de en vårdag 2013 flyttade till Södra Möckleby på Öland. Det var utanför byns Kupan-butik som de träffades första gången. Eva jobbar där ibland och familjens lägenhet ligger på våningen ovanför.

Som ordförande i byns sockenförening berättade Eva om mötet på föreningens Facebooksida:
”Idag har vi hälsat den nyinflyttade syriska familjen välkommen till Södra Möckleby. Språket gick lite knaggligt – min arabiska har sina brister. Med stor gästvänlighet bjöds jag in på en kopp arabiskt kaffe och goda hembakade kakor. Jag hoppas att vi alla i byn nu visar familjen stor glädje och välkomnar dem som valt att bosätta sig här hos oss!”

Det var en viktig dag för den lilla Ölandsbyn. Som för många andra landsbygdsorter är utflyttningen och den åldrande befolkningen ett akut hot. Utan barn ingen skola, utan skola ingen inflyttning. Utan inflyttning en utdöende by.

Att locka dit fler unga har därför blivit ett av sockenföreningens främsta mål.
– Vi har haft en stor flyktingström till Sverige så det var naturligt att se om vi kunde få hit några familjer, säger Eva.

Barn i våningsäng

Alma, Ahmad och Rayan har inte träffat sina kompisar, systrarna Bana och Shahid sedan de lämnade Syrien.

Föreningen kollade att det fanns boende och barnomsorg att erbjuda, skrev ihop information om Södra Möckleby och bad sedan Migrationsverket tipsa barnfamiljer att flytta dit. Oussamah Abuo Habib och Hanan Zahran blev de första att nappa på inbjudan.

Den här dagen är det extra livat i familjens stora trerummare. Hanan har på trygg Ölandsjord återförenats med sin vän Galia Abu Sabatt som lyckades fly till Sverige med sina två barn ett par veckor tidigare. Sedan barndomen har de varit grannar i den syriska kuststaden Latiak.
– Hon ringde och sa att hon var här i Sverige. Min man tog bilen till Göteborg, sedan kom de hit, berättar Hanan glatt.

Galia serverar kaffe

När Galia serverar kaffet gör hon det med ett av sina första svenska ord: Varsågod!

Galia ska hälsa på i en vecka innan hon åker tillbaka till Göteborg för att fortsätta sin asylprocess. Hon talar bara arabiska, men bjuder in till samtal med ett leende och välkomnande ögon. När hon försöker berätta om flykten till Sverige blir ansiktet däremot tungt och hon viftar bort konversationen.

Hanan flydde med sina barn till Turkiet efter att Oussamah hade fängslats, anklagad för att vara regimkritiker. Han satt fängslad i staden Homs i sju månader innan han lyckades fly och återförenas med familjen i ett flyktingläger i Turkiet. Sedan tog de sig till Sverige.

Oussamah är orolig för sin mamma som är kvar Syrien.
– Hon mår inte bra. Hon kan inte hämta grönsaker. De skjuter, säger Oussamah och formar sina händer till ett maskingevär.
– Det är mycket svårt att resa. Vägen är stängd, konstaterar Hanan.

Bana och Rayan, med sina mödrar i köket.

Oussamah och Hanan pratar med sin familj i Syrien över internet. Även Eva har pratat med dem.
– Om mina barn hade flytt över halva världen skulle jag också må bra av att veta att det finns någon där som stödjer dem, säger Eva.

Att hon skulle komma så nära familjen Abuo Habib-Zahran var inte planerat, utan bara resultatet av ett lyckat möte. Men det som sockenföreningen är överens om är att hjälpa nyinflyttade familjer med det praktiska och få dem att känna sig välkomna.
– Det är bra att det finns någon som visar hur man till exempel betalar räkningar rätt. Det är lätt att hamna fel och det är viktigt att inte göra det, säger Oussamah via sin lots som hjälper till att tolka över telefon.

Eva är själv överraskad hur svårt det är att komma igång med en vardag innan man kan svenska. Skaffa internet. Telefon. Ringa kundtjänst. Förstå busstidtabellen. Ordna bilförsäkring och körkort.
– Myndigheterna är jättedåliga på information, även när det står att det finns på flera språk, säger Eva som själv var chef på arbetsförmedlingen innan hon blev pensionär.

Hon är noga med att poängtera att även nyanlända immigranter som bosätter sig i städer behöver det praktiska stödet. Och det kan vilken förening eller person som helst bidra med.
Inte minst är det viktigt för nyinflyttade att få kontakt med personer som redan är etablerade på orten.
– Efter sfi:n (svenska för invandrare) ska Oussamah och Hanan ut på praktik och då kan vi hjälpa till genom sockenföreningens nätverk, säger Eva.

I köket visar Hanan upp en plastburk med blad i. Det är vinblad från Evas trädgård. Hanan förklarar för Eva hur hon kan konservera dem för att sedan göra vindolmar.
– Jag lär mig också nya saker. Jag kommer att lära mig mycket mer allt eftersom de pratar bättre svenska, säger Eva.

Ahmad i soffan

Ahmad tar en paus från leken med syskonen och kompisarna.

Oussamah och Hanan valde att flytta till Södra Möckleby för lugnets skull. Barnen verkar trivas. Ahmad och Alma räknar upp namnen på sina kompisar i skolan. De kan tryggt springa ut ensamma och leka runt huset.

Men när det sprängdes i det närbelägna stenbrottet började barnen gråta av rädsla för att träffas av bomber. Hanan, Oussamah och Eva tog då med barnen ut på alvaret för att visa dem stenbrottet.
– Då blev de lugna, berättar Eva.

Medan Oussamah tar fram sin dator för att visa foton i vardagsrummet, hörs Eva och barnen sjunga Blinka lilla stjärna i köket. Sången blir allt vildare, tills de brister ut i skratt.

Eva passar sedan på att försöka övertala Galia att också flytta till Södra Möckleby. En afghansk flyktingfamilj avstyrde nyligen sitt planerade flyttlass till byn när de insåg att de skulle behöva ha bil för att kunna ta sig till skola och affärer. Inte heller Galia har siktet inställt på Öland.
– Hon tycker om Göteborg. Där finns många människor. Hon är frisör, berättar Hanan.

Innan Eva försvinner iväg för att ha möte med sockenföreningen har hon kommit överens med Galia att ses kommande dag. De ska på utflykt medan de andra är i sina skolor. Ännu har inte Eva gett upp hoppet om att Öland ska kunna locka en ny frisörfamilj till byn.

Oussamah och Hanan berättar att de vill stanna i Södra Möckleby.
– Jag vill jobba på dagis. Jag tycker mycket om barn, säger Hanan.
Hennes man vill praktisera som lastbilschaufför på cementfabriken i närheten. Men på längre sikt har han ett annat mål.
– Jag vill jobba på en gård och hoppas en dag ha en egen gård med kossor och djur, säger Oussamah via tolken.

Evas man, Rolf Hansson, är ordförande i ortens Röda korset-förening. Den är med i sockenföreningen och på sätt involverad i arbetet med att få nya familjer att etablera sig på orten.
– Självklart ställer vi upp så mycket vi kan, säger Rolf.

Rolf och Eva

Eva och hennes make Rolf.

På väggen i Kupan-butiken hänger affischer som vittnar om fjolårets arbete. 69480 kronor fick föreningen ihop till Röda korset. Av det gick 10 000 kronor särskilt till nödhjälp i Syrien och 8000 kronor till syrier i flyktingläger.

Det stöd som den syriska familjen Abuo Habib-Zahran har fått i Södra Möckleby är däremot ovärderligt.
– Det är svårt att förklara i ord. Vi skulle göra vad som helst för Eva, vi kommer aldrig att glömma hennes hjälp, säger Oussamah via sin tolk.

Fakta: Södra Möckleby

I Södra Möckleby på Öland bor omkring 500 personer. I byskolans upptagningsområde bor dubbelt så många, men bara elva procent av dem är under 15 år. Nästan lika många är över 80 år.
De senaste åren har äldreboendet, bankkontoret och vårdmottagningen i byn lagts ner. Sockenföreningen, med omkring 100 medlemmar, kämpar för att öka inflyttningen till byn för att kunna behålla de servicefunktioner som finns kvar, till exempel skola och bibliotek.
Röda korset-föreningen har ett 60-tal medlemmar, och Kupan-butiken är en viktig mötesplats och affär i Södra Möckleby.
Södra Möckleby har en lång historia av migration. Mellan 1867 och 1926 lämnade över 400 personer församlingen och det hårda livet på Öland för att söka en bättre framtid i USA.
Publicerad i Röda korsets magasin Henry, nummer 1/2014.

A powershift pushing from below

Locally owned renewable power stations in Fukushima Prefecture are challenging the status quo in their push for a nuclear- and fossil-free future in Japan.

Fukushimas bönder slåss mot stigmat

Sju år efter kärnkraftskatastrofen kämpar lantbrukarna i Fukushima fortfarande för att kunna leva av sin jord. Risbonden Hisataka Suto drabbades inte av det radioaktiva nedfallet, men likväl av kundernas rädsla. 

error: Sorry, right clicks disabled to protect the copyright content.