Frilansjournalist och statsvetare

48 timmar i Durban

En bubblande storstad  med palmkantad strand och Sydafrikas största hamn. Durban håller på att förvandlas från beryktat surfmecka till trendigt turistparadis.

Text: Kajsa Skarsgård och Stina Rosén       Foto: Stina Rosén

Fredag

13.07. Surfa en våg
Den kallas The Golden Mile. Det är bara att välja var du vill dyka ner i Indiska oceanens varma vågor med stadens höghus i ryggen. Vi väljer Addington Beach. Här erbjuds turer längs stranden i pråliga indiska rikshor och intill promenadvägen vilar en noshörning skulpterad i sand. Vågorna är nybörjarvänliga och redan på vår första surflektion med Learn to Surf (learn2surf.co.za ) lyckas vi ställa oss upp på brädan.

14.48. Strandlunch
Med brädan under armen och självförtroendet på topp går vi till Surf Riders Food Schack (17 Erskine Terrace). Hamburgarna är från frigående kor och lika ambitiösa som kaffet, ölen och juicerna. Vi avslutar lunchen med en milkshake och ett dopp i havet.

17.13 Det nya Durban
Ett par gator bakom stranden ligger Rivertown, det område i världen som har flest surfbrädefabriker per kvadratkilometer. Industriområdet håller i snabb takt på att omvandlas till en plats för stadens unga och hippa. På 8 Morrison Street (8ms.co.za/blog) kollar vi in lokala designers och får tips om att komma tillbaka på söndag då lokala hiphop-artister ska uppträda.

18.18. Stadstur på cykel
Tillsammans med ett gäng ljushyade Durbanbor upptäcker vi innerstaden på cykel med fotografen Samora Chapman som guide. Vi följer gatukonstnärernas spår in mot stadshuset och får på vägen veta vilka industrier och koloniala palats som står på tur att bli trendiga mötesplatser. Vi drar fram på trottoarerna och stör en och annan hemlös men väcker mest skratt. facebook.com/RivertownTriangle

20.32. Jazz i hamnen
I de mörka hamnkvarteren leder en röd matta in i en nedgången byggnad. In i en annan värld: jazzklubben The Chairman (146 Mahatma Gandhi Road). Det som en gång var en spritbutik har ägaren och arkitekten Ndabo Langa gjort om till lyxiga salonger med inbjudande soffgrupper. En uppstoppad impala tittar storögt på oss från väggen.

Kvinnan i soffan bredvid bjuder oss att smaka på hennes middag, ett axplock av traditionell zulumat. Getgryta, strutskött, kalkon och majsdumpling. Vi beställer samma sak. Den utsökta middagen slutar med en cappuccino på innergården. Nu är klubben full av gäster och få lyckas överglänsa personalens känsla för stil.

När Nduduzu Makhathini börjar spela i drinkbaren beställer vi varsin whisky och går dit. Efter en stund blundar vi båda två. Musiken dansar i huvudet, skjuter fyrverkerier åt alla håll. Det blir inte bättre än så här. Vi ber om en cocktail och glömmer alla planer på att gå vidare ikväll.

Lördag

09.10. Frukost och gamla skatter
Churchill’s House Antique Café (93 Churchill Road) är en populär oas med lummig innergård i Durbans villakvarter. Efter frukosten förlorar vi oss i husets antikviteter som alla är till salu. Vi behärskar oss och går därifrån med några lättpackade smycken.

Svårare blir det i antikvariatet Ike’s Books & Collectibles på populära bar- och restauranggatan Florida Road. Här sjunker vi ner i fåtöljerna med gamla böcker om lokal konst, fastnar på golvet framför en bokhylla med apartheids raslagar och går därifrån med en påse tung av sydafrikansk semesterläsning. I samma hus ligger också en guldgruva för musikintresserade, skivaffären Khaya Records (48a Florida Road).

12.23. Ner på stan
På den hundra år gamla Victoria Street Market vimlar turister på jakt efter souvenirer tillsammans med lokalbor som handlar kryddor till middagen. I kvarteren runt omkring hittar man inga märkeskläder men allt annat mellan himmel och jord.

Tvärs igenom Juma Masjid-moskén från 1880-talet går Ajmeri Arcade där det säljs balklänningar från Nigeria och LP-skivor från 80-talet. På övervåningen i bazaren kan man konsultera en traditionell helare eller få en kostym uppsydd.

Durban har den största indiska diasporan i världen, och det har satt sin prägel på staden. På Little Gujarat (43 Dr Goonam St), ett litet hål i väggen med omysig inredning och makalös mat, äter vi Masala Dosa, en pannkaka gräddad på en jäst smet av ris och mungbönor, fylld med potatis och lökcurry. Tillsammans med en mangolassi går kalaset på 40 kronor.

15.07. Museidags
Konstmuséet i det pampiga stadshuset är tillfälligt stängt. Istället får vi en safariupplevelse på Natural Science Museum i samma byggnad. The Big Five och alla små finns här, uppstoppade i målade miljöer, men så levande att vi hänförs av den makabra konsten.

Vi promenerar sedan ner i hamnen till The BAT Centre (45 Maritime Place) där lokala konstnärer har ateljéer. Nyast i byggnaden är Kheta Kweyama som just flyttat in med sina två symaskiner och det egna sko- och jeansmärket Elppag.

Inne på centrets scen pågår en modevisning. Vi skippar den, tittar på konstskolans utställning och tar en kaffe för att avnjuta utsikten av fartyg och kranar i landets största hamn.

18.03. Vindlande vyer
Vi har sett den på håll, restaurangen som snurrar runt sin egen axel på 32:e våningen. Nu tar vi hissen upp till Roma Revolving Restaurant (Margaret Mncadi Avenue) och stiger ut i en värld där tiden stått stilla. Röda sammetsgardiner hänger tunga i fönstren och en gammal servitör i fluga visar oss till bordet.

Menyn är oroväckande spretig med allt från pasta till krokodilstek. Servitörens rekommendation är avokado till förrätt. Den kommer med otinade räkor, dränkt i Rhode Island-sås. Fisken till varmrätt är okej och dessertvagnen som kommer skramlande är charmig, men kaffet är nästintill odrickbart.

Ändå är det värt det. På ena sidan bordet snurrar kitschiga målningar av romerska gudar förbi tillsammans med sås-kocken, kaffe-kvinnan och den tomma cocktailbaren. På den andra sidan snurrar Durbans stränder, höghus och hamn förbi i skymningen. Det är både roligt och makalöst vackert.

22.37. Rock och röj
Tips från vita Durban-bor visar ikväll vägen till rockklubben The Winston Pub (9 Clark Road). Det luktar öl och svett och killarna har gjort sig fina med jeansväst och långt, otvättat hår. Ett vrål drar i gång kvällens konsert och snart står ett gäng framför den lilla scenen och röjer till den tunga hardcore-musiken. Sångaren kastar sig runt i lokalen, men vid biljardbordet där vi står och diggar fortsätter spelet som om ingenting hänt.

23.48. Dans och neon
Ovanför rockstället ligger klubben Origin (9 Clark Road) med sina två våningar och fem dansgolv. Där går vi vilse bland UV-ljus i psykedeliska rummet, passerar ett podium där tjejer skakar rumpa, och följer de självlysande målningarna upp till ett dansgolv där yngre och äldre stuffar tillsammans till electro. Origin är festligt, dansant och opretentiöst. När vi inte orkar pendla mellan dansgolven och baren mer hittar vi svalka och nya bekanta på terrassen.

Söndag

09.47. Söndagsmarknad
Det är dumt att missa frukosten på Goble Palms Guest Lodge (120 Smiso Nkwanyana Road) så vi slår oss ner till vita dukar och havsutsikt i balkongens rottingfåtöljer. Efter ett dopp i poolen promenerar vi ner till hippa Station Drive.

The Morning Trade äter gästerna sin mat vid hemmasnickrade bord på gatan. Industribyggnaden bredvid har omvandlats till möbelaffär, kafé och blomsterhandel i ett. Runt hörnet ligger ateljéer som säljer allt från skulpturer till glasögonbågar. Restaurangen Destillery 031 gör sin egen sprit, med destilleriet som ett synligt kemilabb bredvid de dukade borden. En trappa ner på The Brewery syns istället ett mikrobryggeri bakom baren.

På andra sidan tågspåren ligger hundraåriga små häststall i tegel och den mer folkliga marknaden The Stables (9 Jaco Jackson Drive). Husgeråd och billiga kläder säljer mest här, men det finns även vintagekläder, indiska bröllops-saris, begagnade böcker och akvariefiskar. Vi sätter oss bland barnfamiljer vid de enkla borden. Det är dags att äta Durbans bidrag till gatumatsvärlden: the bunny chow. Ett rejält stycke vitt formbröd, urgröpt och fyllt med en smakrik curry.

Lite som Durban självt.

Publicerad i Vagabond, nr 1/2017.

A powershift pushing from below

Locally owned renewable power stations in Fukushima Prefecture are challenging the status quo in their push for a nuclear- and fossil-free future in Japan.

Fukushimas bönder slåss mot stigmat

Sju år efter kärnkraftskatastrofen kämpar lantbrukarna i Fukushima fortfarande för att kunna leva av sin jord. Risbonden Hisataka Suto drabbades inte av det radioaktiva nedfallet, men likväl av kundernas rädsla. 

error: Sorry, right clicks disabled to protect the copyright content.