De visade att BBC, The Guardian och Daily Mail hade fel. På tre år har Africa Check blivit en granskare att räkna med. Vi har besökt gruppen som vill få stopp på mediernas slentrianmässiga rapportering om Afrika.
Text: Kajsa Skarsgård Foto: Stina Rosén
På tolfte våningen, med utsikt över Johannesburgs höghus och gatuliv, har Africa Check sitt huvudkontor. Vid ett av de fem skrivborden förbereder granskaren Lebohang Mojapelo en
rapport om oskuldskontroller.
En kommun i Sydafrika har infört ett utbildningsstipendium specifikt för unga kvinnor som genom en gynekologundersökning kan visa att de aldrig har haft sex. Kvinnoorganisationer har reagerat starkt över de kränkande undersökningarna och traditionella ledare har svarat att oskuldskontroller är en del av det kulturella arvet.
– Det är ganska skrämmande att media bara vidarerapporterar detta utan att ifrågasätta om det ens är möjligt att kontrollera om en tjej är oskuld, säger Lebohang Mojapelo, som därför tagit på sig att redovisa vad medicinsk expertis kommit fram till.
Nyheten om oskuldskravet nådde, med hjälp av AP, ut i världen och även till Sverige. Det är ytterligare ett informationsproblem som Africa Check kämpar mot: Att nyheterna som västerländsk media plockar upp ofta är klickbeten som bara förstärker den starkt rotade bilden av afrikanska länder som bakåtsträvande, våldsamma och kvinnofientliga. Det vill säga motsatsen till västländers egen självbild.
Ett par veckor innan nyheten om oskuldskravet kom, granskade Africa Check ett påstående i Sky News om att en kvinna eller ett barn våldtas var 26:e sekund i Sydafrika. När Africa Check frågade den prisbelönta journalisten var hon fått den siffran ifrån hänvisade hon till FN. Men hon svarade aldrig på följdfrågorna om vilken organisation inom FN, vilken rapport eller vilken talesperson som var källan.
Africa Checks granskning visade att siffran var 20 år gammal, att den inte kom från FN, och att den aldrig haft en tillförlitlig grund. Sky News tog bort uppgiften i artikeln, men utan att publicera en rättelse. Då hade artikeln redan vidarerapporterats av andra nyhetssajter och den hade fått stor spridning i sociala medier.
– Den korrekta informationen kommer aldrig att kunna nå ut lika långt. Den kommer heller inte att nå dem som redan har blivit felinformerade för att journalisten inte gjorde sitt jobb och kollade siffrorna före publicering, säger Kate Wilkinson som granskade artikeln.
Under sina drygt tre år har Africa Check visat att det är en granskare att ta på allvar. I Sydafrika har kontoret vuxit från en ensamredaktör till sex personer, varav fyra är granskare med bakgrund inom journalistik och forskning. Africa Check har även en redaktör i Senegal, och med hjälp av frilansar görs granskningar i andra afrikanska länder.
Forskare, experter, journalister och allmänhet är viktiga i organisationens arbete. De tipsar om uttalanden att granska, bidrar med kunskap och sprider organisationens rapporter.
Africa Check försöker publicera tre rapporter i veckan på sin hemsida. Reaktiva granskningar varvas med planerade jobb, och snabba faktakontroller varvas med mer resurskrävande.
För att kvala in för granskning ska ett påstående ha gjorts offentligt, vara kontrollerbart och handla om ett faktum, inte en åsikt. Africa Check börjar alltid sin granskning med att kontakta personen som gjort påståendet och be om dennes källa.
Det är inte bara journalister som brukar ducka när Africa Check ringer. Just den här dagen har organisationen försökt nå kvinnoministeriet, men fått svaret att hela kommunikationsavdelningen är upptagen i möte en vecka framåt.
– Det finns flera sätt att få informationen och ta inte för givet att det är talespersonen som kommer att ge dig den, säger Kate Wilkinson, som 2013 blev organisationens första heltidsanställda granskare.
Hennes tips är att i ett tidigt skede ta kontakt på flera olika nivåer. Men hoppa inte över talespersonen eller den närmast ansvariga, och börja vänligt. Sätt upp deadlines för när informationen ska levereras, och följ upp så snart deadlinen är nådd. Om svar dröjer för länge, gör förfrågan offentlig via sociala medier.
Även om Johannesburg är basen för Africa Check granskar de medierapporteringen över hela kontinenten.
En av anledningarna till att Africa Check startade i just Sydafrika av alla länder på kontinenten, är att mycket offentlig information finns tillgänglig på internet. Myndigheten Statistics South Africa är en viktig källa med god relation till granskarna på Africa Check. I fall där tillförlitlig offentlig information saknas tar Africa Check kontakt med lokala forskare och experter för att redovisa de mest välgrundade bedömningarna, och är transparenta med uppgifters osäkerhet.
Med den digitala tidens krympta avstånd finns det ingen anledning för en journalist i Sverige att inte använda lokal statistik och expertis i artiklar om ett afrikanskt land. Trots detta ser Africa Check allt oftare en rundgång av uppgifter i media.
Som i en artikel i brittiska The Telegraph. Där fann Kate Wilkinson att sex av sju uppgifter om sexuellt våld i Sydafrika var inkorrekta eller icke verifierbara. De flesta var dessutom identiska med uppgifter som något år tidigare hade publicerats i en artikel i The Guardian.
– Journalisten har säkert googlat ”rape South Africa” och tyckt att hon hittat en statistisk guldgruva i The Guardians artikel, säger Kate Wilkinson frustrerat.
Africa Checks arbetsfält är oändligt och granskarna brinner för sin sak. Sydafrikakontorets redaktör Anim van Wyk uppmuntrar utländska journalister att ta kontakt med organisationen om de behöver hjälp med källor.
På sin hemsida har Africa Check börjat bygga upp en databas med källor och faktablad. Sedan förra året ger organisationen även utbildningar inom faktagranskning och tar emot beställningar av faktaunderlag. Förutom att stärka källkritiken i samhället är det ett sätt för Africa Check att bredda sin inkomstbas. Organisationen är icke vinstdrivande och har byggt upp sin verksamhet genom bidrag från bland annat AFP Foundation, Google, journalistskolor och privatpersoner.
Idén till den fakta- och mediegranskande organisationen föddes hos den nuvarande vd:n när han för ett tiotal år sedan var AFP:s korrespondent i Nigeria. Där såg han hur lokala medier okritiskt rapporterade skrämmande skrönor om poliovaccin, med allvarlig sjukdomsspridning som följd.
I dagsläget lyckas Africa Check bara delvis agera motvikt i sådana situationer. Med sin hemsida och twitter som huvudsakliga informationskanaler når de i första hand ut till den litterata, uppkopplade och framför allt engelsktalande befolkningen.
Under 2016 kommer Africa Check därför att börja göra översättningar till lokala språk, starta en podcast och försöka nå ut via lokalradio, vilket är det medium som når flest människor i Sydafrika och på resten av kontinenten.
– I år vill vi också stärka vår närvaro i Senegal och Nigeria så att vi uppnår en skrämselfaktor där och politikerna förstår att de kan bli granskade, säger Anim van Wyk.
Men närmast på tur att granskas är Sydafrikas egen president Jacob Zuma, fortsätter hon. Han ska nämligen hålla sitt årliga tal till nationen och Africa Check är redo att faktakolla det han säger.
Vad blev sedan domen över det som presidenten sade att regeringen har åstadkommit? Ett påstående var falskt, ett sant, ett ”sant, men…” och tre påståenden var ”i stort sett sanna”.
