Frilansjournalist och statsvetare

Ett av Zambias mest spridda samhällsmagasin görs av ungdomar – och de vågar ställa de tuffa frågorna.

Text: Kajsa Skarsgård Foto: Peder Björling

Orden flyger ur Wilson Musonda Jr:s mun. Han älskar att skriva. Han gör det varje dag. I framtiden ska han ha ett eget nyhetsmagasin. The Trailblazer Magazine. Det som tar ordet när ingen annan vågar.
Wilson var med och gjorde The Junior Reporters första nummer för drygt ett år sedan.
– Sedan dess är jag inte rädd för någonting, jag kan stå på vilken plattform som helst nu och tala.

Kanelsnäckan som han har beställt till sin läsk får ingen uppmärksamhet. I stället berättar Wilson hur han på radio fick höra att The Junior Reporter sökte deltagare. Han trodde att han drömde.
Några veckor senare var han del av redaktionen och satt tillsammans med ett 20-tal andra ungdomar och spånade idéer till tidningen. De fick lära sig journalistikens grunder och sedan ge sig ut på sina uppdrag. Till stöd hade de mentorer, journalister på Zambias mest frispråkiga samhällsmagasin, The Bulletin and Record.
– De är kända journalister som vi ser upp till, säger Wilson stolt.

Stolt är också Johan Rahm som sitter bredvid och smålyssnar. Han formulerade idén om The Junior Reporter när det blev klart att han skulle bli medföljande till sin fru som fått en tjänst på svenska ambassaden i Zambia.
Det är ett land med utbredd fattigdom, stora klyftor och starka hierarkier. Landet har en hög andel unga, men deras röster hörs aldrig. Syftet med The Junior Reporter skulle vara att hjälpa ungdomar att producera ett seriöst samhällsmagasin med makthavare som målgrupp.
På plats i Zambia fanns tre andra svenska diplomatpartners som med stor entusiasm hoppade på projektet. Deras samarbete med The Bulletin and Records journalister har varit ovärderligt, inte minst för att navigera i det hotfulla medieklimatet.
Kan man till exempel citera vicepresidenten om att han badar naken på sin gård utanför stan? Jo, det verkar ha gått bra.
– Vi har inte behövt stryka något som politiker sagt, men däremot har vi anonymiserat källor, bland annat en läkare som uttalade sig om att regeringens oförmåga att distribuera mediciner gör att folk dör, säger Johan.

The Junior Reporter ges ut som en bilaga till The Bulletin and Record varje kvartal. Det ger inte bara mer läsning till deras kundkrets i medel- och överklassen. Med juniorreportrarnas enklare tilltal och annorlunda berättelser hoppas The Bulletin and Record också nå nya läsare.
Ungdomarnas förmåga att ge nya perspektiv och hitta personer som vanligtvis inte syns i media har imponerat på de äldre kollegorna.
– Om en vuxen försöker berätta min historia utifrån föreställningen om vad det är att vara ung blir det fel. Det är bättre att jag berättar själv, säger Wilson.
I sin artikel om samhällets barriärer mot funktionsnedsatta intervjuade han en person som jobbar på bank, en som kämpar som egenföretagare och en man som tigger efter att ha fått sparken på grund av sin dåliga syn.
– Han talade passionerat i hopp om att hans budskap skulle nå presidenten, säger Wilson.
Det är inte omöjligt budskapet har nått fram. Parlamentet och ministerierna får nämligen The Junior Reporter.
På ett välbesökt seminarium där det första numret av tidningen lanserades fick Wilson själv berätta vad han skulle förändra om han var president.
– Utbildningssystemet, är det korta svaret. Personer lämnar skolan utan att ens veta hur man skriver ett brev, säger han.

Wilson har fått sällskap vid bordet av ytterligare en juniorreporter, Clara Chiteka. Hon är också kritisk till utbildningssystemet i Zambia. Hon har nyss gått ut gymnasiet, och försöker nu få ihop pengar för att fortsätta studera.
– Du kan ha bra betyg men är du fattig kan du inte plugga vidare. Har du dåliga betyg men pengar går det däremot. Om jag var president skulle jag jobba mot korruption för ett mer rättvist Zambia, säger Clara.
Hon menar att politikernas sätt att lova saker som de sedan aldrig håller också präglar många zambiers relation till media.
– Intervjupersoner har frågat hur mycket jag ska betala dem. Människor tror att man utnyttjar dem för att skaffa sig det man själv vill, säger hon.

I The Junior Reporters nummer om hälsa skrev Clara om traditionell medicin. Den har en stark ställning i den zambiska folktron. Hon ville skriva om det för att hon har stött på traditionella helare som tycks drivas av pengar snarare än av kunskap eller egen övertygelse. Helare som säger att de kan bota hiv, och vars patienter allt för sent kommer till en läkare.
Trots Claras egen kritiska hållning till traditionell medicin fick flera olika perspektiv och röster utrymme i hennes artikel. Det är inte en självklarhet i zambisk media.

Clara har alltid velat bli journalist. Men hon tror inte att hon kommer in i mediebranschen utan kontakter eller pengar. Får hon möjlighet att studera vidare blir det därför något annat. Kanske turism eller medicin.
Men hon kommer inte att släppa journalistiken helt. Hennes plan är att hjälpa etablerade journalister med tips och efterforskning. Har hon tur kan det också bli en väg in för henne.
– Jag vill hjälpa mitt land och få fram information som är gömd bakom stängda dörrar, säger Clara.

Johan har ursäktat sig och stuckit iväg. Han återvänder till kafét med det senaste numret av The Bulletin and Record som just kommit till butikerna. Inuti ligger The Junior Reporter med temat identitet. Det är den fjärde publikationen.
– Först var målet bara att få projektet att lyfta, nu är det att det ska bli hållbart, säger Johan.
Han och hans svenska kollegor börjar se slutet på sin vistelse i Zambia. Men The Junior Reporter har hittat sin plats.
Om planen håller kommer den integreras i den lokala organisationen The Media Network on Child Rights and Development. Då kan The Junior Reporter bli produkten av en längre process, i stället för att en ny grupp reportrar rekryteras till varje nummer.
– De kanske inte blir klara journalister, men det är inte omöjligt att de kan få praktikplats eller jobb efteråt, säger Johan.
Han hoppas att projektet sedan ska spridas till andra länder.
– Jag är väldigt glad att min tes höll. Barn kan göra bra journalistik med enkla medel.

Kampen fortsätter för fängslade Djalali

Den svensk-iranske forskaren Ahmadreza Djalali har suttit fängslad i Iran sedan 2016. Det finns ännu inga tecken på att regimen är på väg att upphäva dödsdomen som hänger över honom som daglig psykisk tortyr. Djalalis fru och kollegor berättar om kampen för att få honom fri.

A powershift pushing from below

Locally owned renewable power stations in Fukushima Prefecture are challenging the status quo in their push for a nuclear- and fossil-free future in Japan.

error: Sorry, right clicks disabled to protect the copyright content.