När företagen tvingas kontrollera arbetssökandes ­uppehållstillstånd försämras invandrares jobbchanser.

Text: Kajsa Skarsgård Foto: Sébastien Bertrand

Statsminister Fredrik Reinfeldt står i riksdagens talarstol den 5 oktober 2010. Hans slips bär moderaternas segerblå färg, men hans röst saknar en vinnares ton. Alliansen har vunnit valet, men 5,7 procent av väljarna har skakat om Sverige genom sitt stöd till ett främlingsfientligt parti.
Alla lyssnar extra noga när han i sin regeringsförklaring slår fast strategin i den fråga som tagit sverigedemokraterna till riksdagen.
– Integration bygger på arbete och möjlighet till egen försörjning. Därför är regeringens arbetslinje också integrationspolitik.

Samma dag flyttar den nya integrationsministern Erik Ullenhag in i arbetsmarknadsdepartementet och påbörjar vad han kallar den största integrationsreformen på 25 år.
Arbetsförmedlingen blir den första instans nyanlända invandrare möter. Skattelättnader för företag i utsatta segregerade områden utreds. Sedan tidigare är det också billigare att anställa nyanlända och långtidsarbetslösa. Allt för att förbättra de dystra siffror som säger att Sverige är det OECD-land där utrikes födda har svårast att ta sig in på arbetsmarknaden.

Men när Sverige i år ska genomföra EU:s direktiv om sanktioner mot arbetsgivare är risken att det i stället blir ännu svårare för invandrare att få jobb. I ett ovanligt och skarpt yttrande varnar diskrimineringsombudsmannen (DO) för att risken är uppenbar. Det går att läsa i Sanktionsutredningen som under ledning av Sten Heckscher utrett hur direktivet ska bli svensk lag.
Sanktionsdirektivet är ett försök från EU att med lag tvinga bort papperslösa. Det som gränspolisen och EU:s växande gränsmyndighet Frontex misslyckas med, ska nu alla arbetsgivare göra. De ska kontrollera människors rätt att vistas i landet.

I dag kan arbetsgivare få böter om de anställt någon som saknar arbetstillstånd. Däremot har de inget ansvar för att kontrollera uppehållstillstånd. Men med sanktionsdirektivet blir detta ett uttryckligt krav. Dessutom ska arbetsgivaren rapportera till myndigheterna, spara en kopia och hålla reda på att tillståndet inte går ut.
Kontrollkravet gäller tredjelandsmedborgare. Det är personer som inte är medborgare eller familjemedlemmar till en medborgare i EU, Island, Norge, Lichtenstein eller Schweiz. År 2008 var det runt 70 000 tredjelandsmedborgare som fick eller bytte jobb i Sverige. Men många fler än de kan drabbas av direktivets konsekvenser.

På en bakgata i centrala Stockholm ligger restaurangen City Lejon. Den ger på håll intrycket av att det är en kinakrog. Griffeltavlan i fönstret lockar däremot med köttfärslimpa, korv stroganoff och raggmunk.
Vid baren står Xiang Rong Jin. Han äger restaurangen och har själv anställt utländska medborgare.
– Honom tog jag hit från Italien, säger Xiang Rong Jin och pekar på en man som med köksmössan på huvudet och ögonen på tv:n äter sin lunch.
– Och min kinesiska fru jobbar här också, men kocken är svensk.
Just restaurangbranschen har EU-kommissionen pekat ut som näring för papperslös arbetskraft. Även byggbranschen är utpekad och kan därför vänta sig nya inspektioner när sanktionsdirektivet blir lag.
Jonny Änges, som är vd för ett bemanningsföretag inom byggsektorn, ser en risk för att direktivets krav blir svåra att leva upp till. Myndigheterna måste därför göra det lätt att göra rätt.
– Hittar man enkla system så vågar man lite mer som arbetsgivare. Är de krångliga tar många kanske i stället en enklare väg.
Eftersom det inte går att veta vem som är tredjelandsmedborgare innan kontrollen är gjord, riskerar urskiljningen dessutom att ske tidigt i rekryteringsprocessen. Då utifrån namn, hudfärg, brytning och fördomar.

Sanktionsutredningen försöker hitta ett system som inte kostar och inte diskriminerar, men slutsatsen är att det inte går att genomföra direktivet utan negativa konsekvenser. Och att Sverige inte har något val – EU-direktiv måste implementeras.
DO vill minska risken för diskriminering genom att låta kontrollkraven gälla alla, inte bara en utpekad grupp. Utredningen avfärdar den lösningen, eftersom man inte vill att fler företag än nödvändigt ska tvingas göra kontrollen.
John Stauffer är vikarierande enhetschef på DO och han är bekymrad.
– Det går liksom inte att implementera direktivet utan att det riskerar leda till diskriminering.
Vad DO kan göra nu är att följa upp konsekvenserna. DO:s styrka är möjligheten att driva fall i domstol och på så sätt belysa problem. Men Sverige kan inte ändra den lagstiftning som är beslutad på EU-nivå.
Därför kan ett beslut fattat i Bryssel bli ett större hot mot regeringens mål om integration och jämlikhet än sverigedemokraternas intåg i riksdagen.

Fakta: Sanktionsdirektivet

Det tog kommissionen två år att baxa förslaget genom EU-maskineriet. EU-parlamentet godkände det, och när det landade på migrationsministrarnas bord i juni 2009 var det bara Sverige som röstade nej. Inte för att regeringen hade en annan åsikt om innehållet, utan för att den ansåg att EU inte hade rätt att fatta ett överstatligt beslut i frågan som rör straffrätt.

Företag som inte sköter kontrollen riskerar böter, indragna offentliga bidrag, näringsförbud och förbud att delta i offentliga upphandlingar.
Sanktionsdirektivet ska vara implementerat i alla medlemsstater senast den 20 juli i år. I Regeringskansliet pågår fortfarande arbetet med propositionen, och genomförandet i Sverige blir därför försenat.

Publicerad i Fokus nr 26/2011.