Rapporter om våldtäkter i konfliktens Libyen väcker frågan om det sexuella våldet som vapen. FN:s säkerhetsråd beslutade nyligen om bättre verktyg mot sexuell krigföring. Men att genomföra beslutet kommer att ta tid.
Text: Kajsa Skarsgård Foto: UN Photo/Paulo Filgueiras
– Titta vad Khaddafis styrkor gjorde mot mig! skriker den libyska kvinnan framför rullande tv-kameror medan säkerhetspersonal brutalt försöker tysta henne.
Iman al-Obeidi visar blåmärkena och skärsåren för de utländska journalisterna som kan säkra hennes vittnesmåls överlevnad. Av den enkla anledningen att hon är från den rebellstarka östra delen av landet ska hon ha hållits fången i två dygn och våldtagits av 15 regeringstrogna soldater.
Iman al-Obeidi delar historia med tusentals andra människor, främst kvinnor och flickor, som varje år utsätts för sexuellt våld i konflikter. För att deras vittnesmål inte längre ska tystas genom våld och skam antog FN:s säkerhetsråd i december resolution nummer 1960.
Bakom den står Margot Wallström som sedan ett drygt år är FN:s första särskilda representant för arbetet mot sexuellt våld i konflikter. Per mejl från New York där hon är upptagen med att förbereda en resa till södra Sudan berättar hon om sitt arbete.
– Resolution 1960 gör det möjligt för FN att för första gången lista förövare i enlighet med specifika kriterier. Vi arbetar för närvarande med att skapa ett övervaknings-, analys- och rapporteringssystem om konfliktrelaterat sexuellt våld som kan hjälpa oss att använda det verktyget.
Lena Ag, generalsekreterare på organisationen Kvinna till kvinna, ser listningen som viktig för att avskräcka stridande parter från att använda våldtäkt som vapen mot civilbefolkningen.
– Vi vet av erfarenheter från olika konfliktområden att listning är ett effektivt verktyg. Även om man har sin bas i djungeln någonstans vill man inte förekomma internationellt på sådana här listor.
Genom resolution 1960 lovar säkerhetsrådet också att agera mot det sexuella våldet när beslut fattas kopplat till olika konflikter. Bland annat lyfter säkerhetsrådet fram sexuellt våld som en möjlig grund för sanktioner.
Trots detta nämner inte säkerhetsrådet sexuellt våld överhuvudtaget i de resolutioner om Libyen som antogs bara några månader senare. Det kan få konsekvenser för möjligheten att förhindra brott och ställa ansvariga till svars.
– Vår erfarenhet är att om frågan inte ställs så är det svårt att få fram uppgifter om den här typen av brott, skriver Margot Wallström i sitt mejl till Pax.
Det dröjde därför inte länge innan hon i ett tal till säkerhetsrådet kritiserade det för att i Libyenfallet inte leva upp till sina åtaganden i resolution 1960.
Kritiken fick eko i media och illustrerar en viktig del av den särskilda representantens jobb. Nämligen att lyfta det sexuella våldet i konflikter till den politiska dagordningen och sätta press på beslutsfattarna.
När det gäller Libyen har Internationella brottmålsdomstolen (ICC) börjat utreda rapporterna om systematiska våldtäkter. Chefsåklagaren Luis Moreno Ocampo har uppgett att våldtäkter satts i system för att skapa rädsla bland befolkningen, vilket är en ny del i förtrycket i Libyen, enligt Moreno Ocampo. Han väntar på snart domarbeslut om åtal av Khadaffi och överväger även åtal för massvåldtäkt.
Den största utmaningen är ändå att ge de politiska löftena genomslag på marken. I Libyen använder FN nu nätverket ”UN Action on Sexual Violence” för att först och främst få fram fakta om situationen. Att Internationella brottmålsdomstolen (ICC) parallellt har börjat utreda rapporterna om systematiska våldtäkter är en framgång.
I andra konflikter där den sexuella krigsföringen redan är ett utbrett faktum kan FN:s arbete handla om att stödja överlevarna och verka för åtal av de ansvariga.
– Vi tycker inte att det går fort nog men vi ser att det händer saker, säger Lena Ag.
Hon nämner två fall i Demokratiska Republiken Kongo som resultat av Margot Wallströms arbete och resolution 1960. Efter starka påtryckningar lämnade en rebelledare i höstas ut en av sina befälhavare för åtal. Det var den befälhavare som i somras beordrade våldtäkterna på omkring 300 vuxna och barn i östra Kongo.
För första gången har också en högt uppsatt militär inom Kongos regeringsarmé dömts för att ha beordrat våldtäkter. Han dömdes för brott mot mänskligheten till 20 års fängelse. Åtta av hans mannar dömdes till mellan tio och 20 års fängelse.
– Våra partnerorganisationer på plats berättar hur viktigt det är att det erkänns att kvinnorna har utsatts för brott och att förövarna ställs inför rätta, säger Lena Ag.
Att stoppa straffriheten är också Margot Wallströms främsta mål. Vägen dit är lång, men med resolution 1960 har världssamfundet tagit ett viktigt steg i rätt riktning.
Sexuellt våld i konflikter
Systematiskt sexuellt våld används i konflikter för att terrorisera och kontrollera befolkningen, och även som ett verktyg för etnisk rensning. Det har använts i krigföring genom hela historien och världen över, men uppmärksammades ordentligt först på 1990-talet. Då våldtogs bland annat 20 000–50 000 kvinnor och flickor i krigets Bosnien och Hercegovina, och 250 000–500 000 under folkmordet i Rwanda.
Trots att det sexuella våldet kan vara ett krigsbrott och ett brott mot mänskligheten har straffriheten varit närmast total. Problemet har tidigare också främst behandlats som en kvinno- och hälsofråga. Först år 2008 erkände FN:s säkerhetsråd det sexuella våldet som en krigstaktik och ett säkerhetspolitiskt problem som kan förhindra fred.
Källa: UN Women, Human Rights Watch
Publicerad i Pax nr 3/2011.