Sju år efter kärnkraftskatastrofen kämpar lantbrukarna i Fukushima fortfarande för att kunna leva av sin jord. Risbonden Hisataka Suto drabbades inte av det radioaktiva nedfallet, men likväl av kundernas rädsla.
Text: Kajsa Skarsgård Foto: Christina Sjögren
Den 11 mars 2011, när den stora jordbävningen skakade Japan, jobbade Hisataka Suto vid maskinen som skalar riskornen. Familjens gård ligger utanför staden Aizu-Wakamatsu, i en bördig dal uppdelad i rektangulära jordplättar, och här gungade inte marken så farligt den där dagen.
Hisataka Suto blev inte ens särskilt orolig när han såg på tv att kärnkraftverket elva mil bort exploderade efter att ha träffats av tsunamin – vindarna brukar inte blåsa i hans riktning från kusten. Men när ett laboratorium ringde om ta prover på jorden förstod han att katastrofen ändå skulle drabba hans gård.
Uppåt 8000 lantbruk evakuerades på grund av för höga strålningsnivåer. 90 procent av lantbrukarna i Fukushima, en region i Hälsinglands storlek, kunde bo kvar och för dem började en kamp för kundernas tillit.
– Precis efter katastrofen hade regeringen ett intresse av att inte skapa panik, så vi kunde inte lita på den officiella informationen, berättar Hisataka Suto.
Trovärdighetsproblemet lever kvar i samhället och gör att konsumenterna väljer bort produkter från Fukushima-regionen. Hisataka Sutos familj förlorade två tredjedelar av sina kunder, trots att deras ris alltid legat långt under Japans tillåtna gränsvärde för radioaktivt cesium, 100 becquerel per kilo (Sveriges gränsvärde är 300 becquerel per kilo).
För att återfå kundernas förtroende nöjer sig inte Hisataka Suto med regionens obligatoriska kontrollstation utan skickar också riset till ett laboratorium som återkommer med mer exakta värden.
De senaste resultaten visade att inga radioaktiva ämnen hittades när det kontrollerades ner på 0,61-0,75 becquerel per kilo. Detta informerar Hisataka Suto sina kunder om i det handskrivna brev han varje månad skickar till dem.
– Jag försöker berätta sanningen och det krossar mitt hjärta att lantbrukare går i konkurs bara för att vi förknippas med Fukushima, säger han.
Hisataka Suto är fjärde generationens lantbrukare. För 46 år sedan var hans fru gravid med deras första barn och svimmade när hon arbetade med de starka bekämpningsmedlen. Efter det bestämde de sig för att låta ankor ta hand om skadedjuren i risodlingarna.
Det ekologiska ankriset blev populärt bland människor måna om att inte få i sig skadliga kemikalier, men det är framför allt den kundgruppen som valt bort produkter från Fukushima efter kärnkraftskatastrofen.
I stället har restauranger och hotell blivit viktiga kunder, men de betalar ett lägre kilopris samtidigt som produktionskostnaderna har ökat.
Hisataka Suto och hans familj försöker bygga nya kundrelationer genom att bjuda till anksläpp varje år då hundratals ankungar ska ut i risfälten för att äta upp sig på ogräs och insekter. De har också utvidgat sitt sortiment med specialprodukter som riskaffe och risottoris.
Hur lång tid det kommer ta innan lantbruket återhämtat sig från förlusterna, vet de inte. Ändå hör de till de lyckligt lottade i Fukushima, för de kan i alla fall fortsätta bruka den mark de har levt av i generationer.
Katastrofen är långt ifrån över
Restriktionerna på jordbruksprodukter från Fukushima-regionen håller på att mjukna, men fortfarande pågår katastrofen för lantbrukarna.
Fukushima var tidigare känt för sitt högkvalitativa ris, sina persikor, äpplen och päron. Så sakteliga börjar exporten komma igång igen, och i december hävde EU bland annat importrestriktionerna på ris.
Allt Fukushima-ris som ska ut på den officiella marknaden har kontrollerats sedan 2012. De senaste tre åren har ingen rispåse överstigit gränsvärdena för radioaktivitet, därför har det regionala styret i Fukushima planer på att gå över till stickprovskontroller år 2020.
Samtidigt är ett stort område kring kärnkraftverket fortfarande stängt och det väntas ta 30-40 år innan katastrofen är färdighanterad.
Det radioaktiva nedfallet förorenade en yta på 30 000 kvadratkilometer. Bland lantbrukare som har tvingats lämna sina hem, eller inte får bruka sin jord på grund av hög radioaktivitet, har missbruk och självmord ökat.
Enligt en färsk studie uppger 42 procent av lantbrukarna från de evakuerade områdena att de har gett upp lantbruket och 17 procent att de inte vad de kommer att göra i framtiden. 19 procent vill fortsätta med lantbruk, och 22 procent har kommit i gång igen.
En del av de drabbade områdena har blivit sanerade, till exempel genom att man grävt bort det översta lagret jord eller gödslat den med kalium för att bevara matjorden men minska växternas upptagning av de radioaktiva ämnena.
– Regeringen försöker då få folk att flytta tillbaka, men det är inte alla som vill det. Det är svårt att bygga upp ett samhälle på nytt och svårt för en ensam risbonde att sköta vattentillförseln till risfälten, säger Akihiro Asami som är ordförande för Fukushima Organic Agriculture Network.
Delen av Fukushima där han bor klarade sig bra, men kundkretsen och prisnivåerna minskade likväl. Svamparna som växer i bergen tar däremot upp höga doser radioaktiva ämnen, vilket har slagit hårt mot svampodlarna, och stora risproducenter i Fukushima har blivit tvungna att sälja sitt kvalitétsris som djurfoder i brist på andra marknader.
Fakta – Kärnkraftskatastrofen
Den 11 mars 2011 drabbades Japan av en jordbävning på 9 på Richterskalan. Kärnkraftverket Fukushima Daiichi skadades av den efterföljande tsunamin på 15 meter, vilket ledde till härdsmältor och vätgasexplosioner. Ett år efter katastrofens början hade 165 000 personer evakuerats och hösten 2017 levde 55 000 ännu som evakuerade. Sex år efter härdsmältorna var ett område på 371 kvadratkilometer kring kärnkraftverket fortfarande avstängt och det kan dröja 30-40 år innan platsen är helt sanerad.
Artikeln publicerades i Land Lantbruk den 10 mars 2018. Fler bilder finns på Christina Sjögrens hemsida.