Frilansjournalist och statsvetare

Brasilien minskar klyftan med kvotering

Brasilien utmanar sitt koloniala arv genom kvotering. Statliga universitet ska inte längre få domineras av vita privatskoleelever.
– Vi har en förlorad generation, säger Fernando Brancoli som är biträdande lektor i internationella relationer på statliga Universidade Federal Fluminense.

Text och foto: Kajsa Skarsgård

Visserligen har det senaste decenniets sociala satsningar i Brasilien fått fler barn till skolan, men samtidigt har den offentliga skolan försämrats kraftigt. Få av dess elever kommer in på universitetet, vissa lär sig inte ens läsa ordentligt. Det har blivit allt viktigare att kunna sätta sina barn i privatskola.
De flesta ljushyade personer som rör sig i de prunkande gångarna mellan UFF:s fakulteter är studenter. De flesta mörkhyade är servicepersonal.
– De statliga universiteten är gratis, men i praktiken inte öppna för alla, utan främst för den vita eliten, konstaterar Fernando Brancoli.
Men med start i år ska utbildningsklyftan brytas genom en ny kvoteringslag.
År 2016 måste 50 procent av de nyantagna studenterna på statliga universitet komma från offentliga skolor. Hälften av dem ska komma från familjer som lever på max en och en halv minimilön(3 000 kronor). Dessutom ska kvotstudenternas hudfärg och ursprung spegla mångfalden i delstaten.
Positiv särbehandling inom högskolan är inte helt nytt i Brasilien. Men universiteten har stor autonomi och har tidigare själva kunnat besluta om kvotering.
UFF, beläget i Rio de Janeiros grannstad Niteroi, var ett av de första universiteten som införde positiv särbehandling. För sju år sedan började det ge elever från kommunala och delstatliga skolor tio procents bonus på inträdesprovets resultat.
– Det premierar ansträngningen från de elever som inte har haft samma förutsättningar att gå i en bra skola, säger Néliton Ventura som är chef på universitetets antagningsenhet.

Åtgärden gav effekt direkt. Antalet sökande utan privatskolebakgrund ökade och de började även söka de mest eftertraktade utbildningarna som juridik, journalistik och medicin. Läkarutbildningen hade tidigare inte haft någon student från den kommunala skolan.
– Första året med bonussystemet hade sju av 170 läkarstudenter den bakgrunden. Det var sensationellt, säger Néliton Ventura.
UFF:s bonussystem ökade automatiskt också antalet mörkhyade studenter eftersom de är överrepresenterade i kommunala skolor. Häften av brasilianarna definierar sig själva som svarta eller bruna, och de tjänar fortfarande bara 60 procent av de vitas inkomst.
– De etniska kvoter som nu införs är en politik för positiv särbehandling för att reparera historiska skador och orättvisor, och för att vi om 10–20 år inte ska behöva kvotera mer, säger Néliton Ventura.

Kvoteringslagen har fått mycket kritik i Brasilien, framför allt för att den inkluderar etnicitet. Kritikerna menar att det ökar fördomarna mot svarta och fokusen på hudfärg. Movimento Negro, de svartas rörelse i Brasilien, ser däremot lagen som en stor framgång.
Det är studenten själv som får definierasig som svart, brun eller ursprungfolk enligt kvotkategorierna.
– Jag är brun, säger universitetsläraren Fernando Brancoli illustrerande, men får genast skrattande mothugg av sin flickvän och en student som båda menar att han är vit.
Att de trubbiga hudfärgskategorierna riskerar att missbrukas av vita personer, liksom att rika mörkhyade elever kan ta kvotplatser från fattiga vita, är en del av kritiken mot lagen.
Kritikerna uttrycker också en oro för att kvoteringen ska leda till att nivån på den högre utbildningen sänks. Enligt vissa brasilianska undersökningar presterar kvotstudenter ändå i nivå med, eller till och med bättre, än de övriga. Andra studier pekar på att kvotstudenter får i snitt åtta till tio procent lägre betyg, en siffra som ökar i matematiktunga ämnen.

Både de som är för och de som är emot den nya kvoteringslagen är ense om en sak. Kvotering till universitet löser inte huvudproblemet – att den offentliga grundskolan ofta är helt undermålig.
– Jag tror att det är en brist på strategi som gör att grundskolan glöms bort. Det är en långsiktig investering som inte ger politiska poäng på direkten, säger Fernando Brancoli.
För att lösa skolkrisen beräknas Brasiliens utbildningsbudget behöva fördubblas, till tio procent av BNP. Landets inflytelserika över- och medelklass klagar redan över högt skattetryck. Eftersom deras barn går i privatskolor är egenintresset lågt för att också betala mer för den offentliga skolan.
Presidenten Dilma Rousseff vet att landet inte kan behålla sin sjundeplats i världsekonomin utan utbildad arbetskraft. Den demografiska fördel landet har haft med sin stora unga befolkning håller redan på att gå förlorad.
Hon har därför föreslagit att vinster från landets nyfunna oljerikedomar skagå till utbildning, men även det har mött högljudda protester.
– Jag tror att Brasilien kommer att utbilda fler specialister om tio år, men jag tvivlar på att de kommer att vara en jämn representation av befolkningen, säger Fernando Brancoli.

Universiteten är oroliga över hur de ska möta kvotstudenternas behov av akademiskt stöd utan en ökad budget. För studenterna är städernas höga transportoch boendekostnader en stor fråga, och det som triggade massprotesterna i Brasilien i juni. Om stipendieprogrammen inte växer i samma takt som kvoterna kommer studenter från låginkomstfamiljer att ha svårt att fullfölja sina utbildningar.
Fernando Brancoli har bestämt sig för att på sina kurser inte längre använda litteratur som studenterna blir tvungna att köpa. Istället ska han kopiera artiklar om det behövs. Han kommer inte heller att använda kurslitteratur på engelska under det första läsåret.
– Jag tror inte att det kommer att sänka nivån på kursen, men det innebär en förändring, säger Fernando Brancoli.
Han studerade själv under en av de första satsningarna på kvoter. Kurskamraterna som inte hade råd att köpa litteraturen höll fester för att få ihop pengar eller lagade piroger som de sålde på universitetet.
– Men man ska inte behöva laga piroger när man kommer hem på kvällen, då ska man studera, säger Fernando Brancoli.

Publicerad i Universitetsläraren, december 2013.

Kenji Yoshikawa’s quest for answers

The permafrost scientist, Kenji Yoshikawa, has walked, sailed and snowmobiled to places where few people have been. Now he is raising reindeer in Alaska, hoping they will take him across the Arctic.

Japanese bladesmithing crossing borders

Lacking other heirs, the 16th generation Yoshimoto bladesmith passed on the lineage to his Canadian apprentice, Murray Carter, who successfully has created an international interest for his unique knives.